Den svenska gul ankan avlades från på 1920-talet av Måns Eriksson i Svalöv. De hette då Svalöfsankor och de härstammade från Skånska lantankor.
Han hittade ett par gula andrikar vid den skånska kurorten Mölle. De parades med några utvalda blå ankor. Man tror att han sedan tog hjälp av sina gula Kaki Campbell för att få den "rätta" färgen, när han korsade ihop sin nya ras, men i hans anteckningar står att han använt en "vit ras"
1919 kom den första standarden.
1968 bestämde man att den Svenska gul ankan skulle bevaras som en lantras, tyvärr fanns det inte många gul ankor kvar vid den tiden och man befarade att rasen var utdöd. Men 1970 hittade man en ankflock i Skånska Billinge och genom bra avelsarbete så lyckades man att öka ankbeståndet.

Gul ankan har många nyanser, från gulaktig till brun. Ankorna har samma färg på hela kroppen medans hanen har "doppat huvudet i choklad" Draken har även några mörkare fjädrar på vingarna. När ankorna kommer upp i ca 8 veckors ålder börjar "prata" kan man lätt höra vem som är vad.
De är flitiga äggläggare 150-200 ägg/ år och är ganska duktig på att ruva fram sina ällingar.
En väldigt trevlig och lite försiktig anka.

1989 påbörjades genbanksverksamhet för gulanka med 51 djur, 2001 registrerades 110 gulankor genom genbank.